Mormors gamla soffa

När jag tänker tillbaka på hur det var när jag var liten och hälsade på hos mormor är det framförallt en sak jag minns extra mycket, mormors soffa. Jag tycke det var så spännande med den där soffan, som var jättestor, med en hör rygg och med träornament på kanten av ryggen och armstöden. Bullig och blommig var den. Det som gjorde det så spännande var att man aldrig fick sitta i soffan. Den var mer som en prydnadsmöbel än vad jag var van vid att ha en soffa till. Hemma var soffan ett av de vanligaste ställena för mig och min bror att leka i, men hos mormor fick man inte en gå upp i den, i alla fall inte ensam. Och när man väl fick vara i den tillsammans med någon vuxen,så fick man aldrig göra något annat än att sitta och titta. Kanske läste man en bok, men absolut inte leka. Inte ens ligga ner i den fick man.

Visst är det spännande hur såna saker förändras? Att det som tidigare hade varit nästan en högtidsplats, där man drack kaffe nån gång per år, efter julbordet och påskmiddagen, på bara en generation har blivit något helt annat. Ett ställe där man slappar, halvsover, kollar på tv eller bygger kojor som barn. Varfrö det är så vet jag inte, men jag kan tänka mig att sofforna förr i tiden var mycket dyrare än de är i dag, förhållandevis, och därför ville man inte slita på dem på samma sätt. Nu spekulerar jag bara, men hur som helst så gillar jag bättre hur soffor används i dag är förr i tiden.